Vi blev kvar på Antigua och Falmouth Harbour i ca 3 veckor. Vi reparerade segel, sprayhood och lät sy upp solskydd att hänga på sidorna av biminis. Vi vandrade alla trails vi kunde hitta i närheten av Falmouth. Under tiden vi var på Antigua var det en superyacht charter exhibition. Det betyder att stora superyachts som man kan chartra för sisådär en 100 000 till en miljon kronor i veckan visade upp sig för olika charterförsäljare eller “brookers”. Så det blev en ansamling av superyachts i Falmouth harbor och Nelsons dockyard som heter duga.
I början på december gav vi oss av mot Guadeloupe. Vi stannade till vid Pigeon Island för att snorkla i Jaques Costeaus vattenpark. Det var ganska dött på korallfronten så det var inte mycket att se. Sen bar det vidare mot huvudstaden Pointe a Pietre där vi letade rätt på att stort shoppingcenter för att komplettera med lite grejor och mat. Vi var ute efter en 220V micro som vi hittade. Efter Guadeloupe gick vi till Les Saints. En liten grupp småöar precis söder om Guadeloupe. Där stannade vi flera dagar. Det var charmigt och fint. Inte så fattigt som på de andra större öarna. Detta var en typisk semesterö även för de som bodde på Guadeloupe.
Efter Les Saints gick vi vidare söderut och passerade Dominica och ankrade i Fort du France på Martinique. Där träffade vi ett gäng svenskar som hade seglat dit med Gladan. Flottans skolskepp. Det var kul för Claes att prata med dem då han seglat med Falken (systerskeppet) fram och tillbaka till London 1981. Efter endast en natt gick vi vidare mot Martiniques populära St Anne utanför Le Marin. Där låg hundratals båtar för ankar. Vi träffade lite olika svenska båtar från både avseglargrupper i Oceanseglarna och Jordenruntseglarklubben. Vi träffade också Leo och Cecilia på Lyra som har en kanal på YouTube. Efter några dagar på Martinique seglade vi vidare söderut mot Bequia där vi skulle fira jul. På vägen passerade vi St Lucia och St Vincent. Vi kom till Bequia den 23 december. Julafton tillbringades på stranden där vi träffade både svenskar och norrmän. Bequia är stället där skandinaver firar jul. Säkert mer än 100 skandinaver där. På juldagen var det internationellt knytkalas på en restaurang som var officiellt stängd. Det var alla möjliga nationaliteter, skandinaver, amerikaner, schweizare, kanadensare, tyskar, polacker mm mm. Det var väldigt trevligt och god mat i överflöd. Roligast var att stå vid grillen och tjöta med alla andra gubbar som stod där och grillade medhavda köttbitar.
Efter några dagar på Bequia gick vi norrut mot Rodney Bay på St Lucia för att fira nyår med Magnus och Maria Rene som var där med sin båt Mamajani. Vi åt förrätt på deras båt och sen huvudrätt på vår båt. Det var väldigt trevligt men blev en ganska tidig kväll. Vid tolvslaget körde ett hotell i närheten världens fyrverkeri och vi hade verkligen första parkett. På nyårsdagen utforskade vi Rodney Bay med Magnus och Maria och vandrade upp till ett fort på en hög udde i närheten av hamnen. Degen efter kom deras vänner från Sverige. Vi seglade med Mamajani i ca en vecka. Ner till Bequia igen och sedan den privata kändisön Mystique. Där har Mick Jagger ett hus och David Bowie hade ett när han levde. Det är ett hideaway ställe för kändisar. Vi hade en begränsad rörlighet på ön pga att det var jul och nyårshelg och det var en del kändisar där. Men vi såg aldrig några. Viktigt var att besöka den berömda Basils Bar där vi åt middag en kväll med besättningen på Mamajani. Efter några dagar vidare söderut och nästa mål var Tobago Cays. Där snorklade vi och hade det allmänt bra i några dagar. En kväll var det hummermiddag på stranden som ordnades av lokala fiskare och eventfixare. Vår hette “Free Willy”. Hela hans familj var engagerad. Det är på det sättet flera försörjer sig på turister där. Tobago Cays var det inte en lugn stund. Det kom och åkte båtar hela tiden. Det var dagsturer från de närliggande större öarna med hotell, det var charterbåtar och några långseglare. Ett och annat kryssningfartyg var också där. Kolosser i en ganska trång skärgård med öar och rev. På gränsen till överexploaterat besöksmässigt.
Vi gick vidare till en annan berömd vik i närheten, Salt Whistle Bay på ön Mayreau. Fin vik vid en fattig ö. Där vände Mamajani norrut då Magnus och Marias gäster skulle hemåt. Vi gick vidare söderut till Union Island. En extremt fattig ö där orkanen Beryl förstörde det mesta på ön. En grönsakshandlare sa att “Beryl killed us”. Mycket förstörda hus och allmänt mycket fattigt. Rätt tråkigt att se. Union Island hörde vi var ganska fint innan Beryl. Efter endast en natt vände även vi norrut. Vi behövde komma tillbaks till Martinique för att skaffa lite reservdelar och utforska Martinique bättre.
Vi gick upp till St Vincent och checkade ut ur St Vincent och Grenadinerna i Chateaubelair. Namnet till trots var det inte så mycket “Bel Air” över det hela. Vi ankrade ganska spektakulärt ca 15-20 m från en lodrät grön vägg av djungel. Det blev snabbt djupt så man behövde komma nära land. Vi fick hjälp att hitta en bra plats av de lokala “boat boys” som oftast kommer ut och möter en när man är på väg mot ett ställe. Här gjorde de verkligen nytta och var väl värda sina 10 dollar. Vi satt i sittbrunnen och tittade på På Spåret och hade den spektakulära väggen som fond. Det var riktigt vackert. Utklareringen fixade kapten i ett minst sagt ruffigt och enkelt tullkontor. När man kom iland möttes man av småpojkar som skulle vakta dingen och visa var tullkontoret låg. Allt funkade bra och utcheckningen gick smidigt. Vidare norrut mot Martinique nästa dag. Vi stannade där i ca 10 dagar. Vi hyrde bil och utforskade ön. Första dagen åkte vi till norra änden för att gå en trail till ett vattenfall. Underbart att duscha av svetten i i ett vattenfall. Hyrbilsdag 2 åkte vi till en fantastisk botanisk trädgård. Inte för att vi är så växtintresserade men det var verkligen en vacker park med snygga planteringar. Riktig höjdare. På eftermiddagen samma dag åkte vi till en sockerplantage med romdestilleri och en park full av konstverk. Också ett snyggt ställe med fin utställning av de gamla produktionslokalerna där man malde ner sockerbetorna och utvann vätskan som sen destillerades till rom. Resten av tiden i Martinique ägnades år att fixa reservdelar och bunkra. Vi umgicks en del hel del med svenska båtar och var på Kakao rum baren i Le Marin var och varannan kväll. Vi träffade Rikard, Madde och deras dotter på s/y Gemini. De kände vi sen tidigare från JRSKs avseglargrupp och hade träffat flera gånger i Göteborg innan avfärd. Vi träffade också Niklas och Malin med sina tre pojkar på s/y Emma. De har liknande planer som oss, dvs att gå mot Panama och fortsätta ut i Stilla havet.
Den 20 januari lämnade vi Martinique och St Anne för att gå till Curacao. 450 nautiska mil (nm) västerut. Detta var vår andra lite längre passage med bara Pernilla och Claes ombord. Det pirrade lite extra i magen att bara styra rakt västerut mot öppet hav. Ju längre västerut man kommer, desto svårare är det att vända om mot Atlanten och Europa pga passadvinden som blåser från öst till väst. Så alternativet att vända om blir allt svårare. Det blir jorden runt som gäller.
