Äntligen var det dags att sätta segel mot Curacao, det var den 20 januari 2026. Det var en tidig morgon vi ville komma iväg strax efter soluppgång, för att kunna segla i dagsljus så länge som möjligt. Så skönt det var att känna vinden i ryggen, båten seglade fint och vi kunde bara njuta av att allt verkade fungera som det skulle. Nattpasset delades upp i 3h pass där Claes tog det första 3 h och jag de följande osv. Jag har alltid varit mycket kvällstrött så det föll sig naturligt att våra vakter delades upp på detta sätt. Solen ser vi igen strax efter klockan 06, så även denna morgon.
Kaffe, juice, ägg, rostat bröd med ost och marmelad serveras varje morgon på Allurius. Vi turas om att både ta fram och diska efter varje måltid.
Vi hade bra vind ca 15 knop (7-8 sekundmeter) och var fortsatt tacksamma över att vi gjorde bra fart då det plötsligt hördes ett mycket kraftigt ljud BANG, BANG, BANG som bara fortsatte. Vi blev självklart både chockade, rädda och fundersamma vad är detta? Det tog inte många sekunder innan Claes sa det måste vara centerbordet, kan inte vara något annat. Vi har en inspektionslucka under ena soffan i salongen. Snabbt kom verktyg fram så vi kunde skruva loss luckan och komma åt att se vad som hade hänt. Claes teori stämde kvar av centerbordet verkade bara vara den översta delen en liten stump av de ca 3m långa centerbordet kvar. Eller ja den långa delen satt fast i en tamp som slog mot skrovet av båten. Det kunde inte fortsätta, vi skar av linan den hängde i som resulterade i att centerbordet sjönk till havets botten.
Därefter var vi skakade, vi visste inte vilka skador slagen mot skrovet hade orsakat. De närmaste timmarna var vi mycket observanta, de sista vi ville var att båten skulle ta in vatten. När kvällen kom hade vi varit på helspänn i många timmar men också lättade att vi inte hade några tecken på att vi tog in vatten.
Vi hade fortsatt slör alltså vinden snett bakifrån och därför seglade vi bra utan centerbord. På en Allures finns all tyngd i båten i skrovet så centerbordet används framför allt på kryss. Vi hade stadiga vindar fram till Curacao som vi anlände den 23 januari.
Vi kontaktade försäkringsbolaget Pantaenius, Allures varvet i Cherbourg och våra bekanta som vi tidigare hade stött på i Sverige som bor på Curacao. Ruud och Fransesca var fantastiska med den lokala kännedom dom hade var vi mycket tacksamma för alla tips tex att ankra i Spanish Water inte ta båten direkt till Curacao marina. Det visade sig att det skulle ta ca 10 veckor att få ett nytt centerbord. Vi tyckte det var väldigt länge men dom hade inget på lager utan behövde tillverka och skicka ett nytt till Curacao.
Vi bestämde oss för att åka hem nu istället för till sommaren som vi hade planerat. Den 3 februari satt vi på flyget hem med en mellanlandning på Schiphol, tog ca 13 h. Båten hade vi lämnat i trygga händer vid en boj vi fick hyra av Ruud och Fransescas vänner Pieter och Inga. Pieter och Inga bodde själva på sin båt 100 m bort.
Vi längtade väldigt mycket efter att få träffa vårt barnbarn Iris Maria som föddes 7 november, 6 veckor för tidigt. En fantastisk söt liten tjej och mycket lyckliga föräldrar träffade vi en hel del de veckor vi var hemma. Anna och Marcus hade köpt ett radhus några månader innan Iris kom till världen, och behövde en ansiktslyftning. Vi hjälpte till med målning, spackling och rev en vägg mellan kök och hall. Det blev jättebra och Iris fick vi träffa nästan varje dag och kunde följa alla framsteg hon tog under denna tid.
Tiden gick fort plötsligt var det den 30 mars och dags att säga hej då till alla därhemma. Lite delade känslor, vi visste inte när vi skulle ses nästa gång. Troligen sommaren 2027 då bröllop planerades.
