Allt hade gått bra genom kanalen inga missöden. Besättningen verkade var nöjda med maten och annan service ombord. När alla hade kommit av båten, det franska paret som skulle åka hem till sig och den professionella linehandlern skulle mönstra på en annan båt i motsatt riktning (munnen gick i ett på honom engelskan kunde varit bättre också) var vi så trötta så vi bara la oss ner och gjorde ingenting de närmaste dygnet. Så skönt att vara ensamma igen på båten.
Oj oj oj nu var vi lååångt hemifrån och ingen återvändo siktet och fokus var nu Stilla havet 750 land mil och klockan skulle ställas tillbaka 4,5 timmar innan vi nådde Franska Polynesien (FP) och Marquesasöarna och då till ön Nuku Hiva. Det var svårt att ta in hur stort havet var och att det kunde ta 30 dagar kanske mer om vi inte hade så mycket vind.
Vi bunkrade mat, vin och öl för vad vi hade hört var allting väldigt dyrt i FP. Allt tar plats så det gällde att vara påhittig. Toapappret åkte ut från skåpet på toaletten, det var nu vinförråd, faktiskt ett riktigt bra sådant för flaskorna låg still.
Vi hann också med att vara lite sociala vi träffade ett mycket trevligt turkiskt par som både bjöd på fika och middag några dagar senare. Med vissa människor känns det bara rätt direkt. Vi hade massor att prata om och spelade ett spel som gick ut på att lära känna varandra. En fantastiskt trevlig kväll. Deras planer var att segla till Costa Rica och förvara båten där, flyga hem till Turkiet då deras dotter skulle gifta sig och fortsätt färden över det stora havet nästa år. Jag hoppas verkligen vi kommer att ses igen!
Det fanns andra båtar vi stötte på och pratade med men alla hade vi lite olika planer. När båten äntligen var så fullpackad med allt vad vi hade handlat kände vi oss redo att ta upp ankaret och styra väster ut med vetskap om att nu ser vi inte land på ca 30 dagar….
Det var både läskigt och mycket spännande att vi nu skulle ta oss över världens största hav. Den 10 maj var dag 1. Jag hade lovat både Claes mamma och mina föräldrar att skicka minst en bild per dag då visste dom att vi var vid liv…De första dagarna hade vi mycket vind som sedan avtog dag 4 då motorn slogs på för att komma igenom stiltjebältet därefter motvind och jobbig sjö. Vi tyckte inte det var någon harmonisk start på vår färd över Stilla havet som inte hade varit så stilla mest jobbigt. Succesivt kom vi in i rytmen av att äta, sova, ha vakt och lyssna på ljudbok. Vi hade 3h vakt på natten, när det var stökig sjö var vi bägge två i sittbrunnen, den ena sov den andre hade vakt.
Dag 13 passerade vi ekvatorn då vi offrade en hutt med rom till kung Neptun för att få fortsatt lycka och välgång över havet. Vi hade några dagar tidigare träffat på en norsk båt med 6 norska tjejer ombord som skulle bli de första i Norge att segla jorden runt bara tjejer. Det var kul att prata med dessa entusiastiska tjejer över radion då vi inte kunde ligga så nära varandra pga de stora vågorna. Vi hade även en del fripassagerare som gillade att skita på däcket. När skiten torkat är den nära på omöjlig att få bort.
Förutom att ha vakt, sova och lyssna på ljudbok bakades det bröd ombord, det ena mer misslyckat än det andra, tyckte det smakade jäst och tror eller vill tro att det beror på ugnen som bara har undervärme och inte kommer upp i tillräckligt hög temperatur. Vi hade också fått in en rutin att klockan 15.00 var det träning och därefter dagliga duschen som var höjdpunkten på dagen. Kl 17 var det en öl och lite chips eller nötter.
Så småningom kom vi så långt söder ut så vi kunde fånga passadvinden och då få vinden in från aktern. Det var mycket behagligare än vinden i näsan som vi var riktigt trötta på. Vi kände att nu kunde en av oss sova i salongen men soffan var smal så bordet vevades ned och vi la en madrass från akterkojen över bordet och vips hade vi en härlig dubbelsäng mitt i båten. Det var mysigt och mycket lättare att sova sina 3h då man inte hade vakt.
För att få tiden att gå bakades det småkakor, äppelpaj och fröknäcke ja det hade blivit fröknäcke till frukost i stället för mjukt bröd… fisk fick vi också en Mahi mahi Guldmakrill, den blev middag för 2 dagar.
Anna och Marcus skickade många bilder på Iris det var alltid lika roligt att få att kunna följa och se hur hon växte och blev så duktig på att både sitta och greppa saker. Mer och mer medveten om sin omgivning. En helt fantastiskt glad och supersöt tjej. Bilderna skickades vidare i WhatsApp gruppen till våra föräldrar.
Dag 21 Fullmåne så vackert havet lystes upp av månen, det blev inte becksvart som tidigare och nattpassen kändes lättare.
Dag 22 nu dog vinden nästan helt så seeeeegt spelade ingen roll vilket segel vi bytte till det gick riktigt låååångsamt. Så trist men det var bara att vänta snart kommer det vind igen men frågan var bara när???
Dag 23 ja mycket riktigt vind i seglen och humöret om inte på topp så mycket bättre än gårdagen.
Vi har nu under 1000 sjömil kvar till NukuHiva kanske kan vi hinna fram till 6 juni men då får vi nog gasa på rejält.
Vi har nu suttit och guppat på Stilla havet i några dagar och vill inget hellre än komma fram. Motorn sattes på i går och fick vara så i ett dygn. Den 6 juni både kom och gick utan land i sikte men dock lite mer vind, parasailern kunde hissas igen och vi gjorde hela 5 knop.
Vi har kunnat äta både gott och nyttigt ombord de flesta dagar och det mycket pga att vi hade mycket vitkål och gröna äpplen ombord det har räddat oss den senaste veckan då andra grönsaker och frukt har varit slut sedan länge. Fröknäcke i stället för mjukt bröd till frukost, det har varit svårt att få till goda frallor, tycker att dom smakar jäst. Skyller på gasugnen som bara har undervärme… Till lunch har vi ofta ätit Wraps med olika fyllningar, det är bara fantasin som begränsar innehållet. Middagarna har varierat men mycket pasta har det blivit, men fisk om fångsten har varit god och en och annan fin köttbit från frysen då vi hade något speciellt att fira.
8 juni och dag 31: Så äntligen ser vi land. Först ser vi ön Ua-Huka som ligger öster om Nuku Hiva. Sen efter nån timme dyker Nuku Hiva upp. När vi går in i Nuku Hivas vik är det skymning och regn. Sikten närmast obefintlig så det blir att ankra längst ut utanför de andra båtarna. Men sååå skönt att vara framme.
4185 nautiska mil och 31 dagar med en medelfart på 5,7 knop.
