Tuamotus

Tuamotusöarna är nästa ögrupp i Franska Polynesien och ligger ca 400 nm sydväst om Marquesas. Dessa öar har en helt annan karaktär än Marquesas. Marquesas ha höga berg från vulkaner, Tuamotus är platta atoller som sticker upp några meter över vattenytan. De är oftast formade some en ring eller ellips med ett rev. Då revet sticker upp över vattenytan och får beväxtning är det en “motu” dvs en ö. Revet har i de flesta fall ett pass där man kan gå in och ut. Dessa pass kan vara lite knepiga att passera då de är både in- och utström beroende på hur mycket vågorna eller tidvattnet har fyllt på atollen med vatten. Går strömmen mot vinden kan det bli stående vågor som kan vara farliga i värsta fall. Man behöver därför tajma sin passage in och ut väl med tidvatten, vindförhållande och dagsljus. Helst skall solen stå bakom huvudet när man passerar då ser man bäst var det grundar upp.

Vi startade från Fatu Hiva på morgonen den 26 juni och satte kurs mot Raroia. 28e var vi framme vid passet och kl var 11 på förmiddagen. Det var ett ganska brett pass och strömmen bedömdes inte så stark så vi satsade på att gå in direkt. Vi gick först till byn som låg strax söder om passet. Ankrade och åkte in för att titta oss omkring. De hade tom en liten flygplats, men annars var det ganska litet och sömnigt. Men det var ju söndag. Dagen efter gick vi tvärs över atollen till KonTiki monumentet. Det var alltså här Thor Heyerdahl med sin besättning strandade med sin flotte efter mer än 100 dagar drivande med havsströmmarna från Peru.

Det var ett helt underbart ställe och vattnet var helt platt. Vi hade inte haft en så stilla båt sen Panama. Så skönt! Nu kände vi att vi var i paradiset. Vi badade och snorklade. Det var kul att driva med strömmen i de små passen genom revet in mot atollen. Fiskar och koraller passerade förbi. Vattnet var kristallklart och man såg långt långt under vattnet.

Nästa dag gick vi upp norrut i atollen mot “Twin Palm Yacht Club”. Yacht club är väl att ta i men det var ett ställe där båtar brukade samlas. Det var ett gäng båtar och vi hade några trevliga dagar där man samlades på beachen för sundowners och lite potluck (knytkalas). En morgon ordnade en holländsk tjej ett Zumba pass där Pernilla givetvis var med. Dessutom var det ju VM tider så vi såg Norge-Brasilien matchen med ett gång norska tjejer som seglar runt jorden. Glädjen var obeskrivlig då norrmännen vann. Det var samma norska båt vi seglade om under passagen Panama-Marquesas.

Där var även en familj med mannen Mark som hade en jättekatamaran och utrustning i massor. En kväll var det pizzaparty på hans båt. Vi var 30 pers och det kändes aldrig trångt. Givetvis hade han en portabel pizzaugn och det bakades pizza i mängder. Dagarna gick med bad och snorkling. Här såg vi också de första revhajarna. Black tip reef shark. Helt ofarliga men det var allt lite obehagligt att hoppa i och man kollade noga omkring när man plumsat i. Efter knappt en vecka började det behövas fyllas på med ägg och färskvaror och vi ville gå vidare så vi lättade ankar och gick tillbaks till by. Navigationen i atollen var lite annorlunda. Sjökorten var inte mycket att lita på så plottern hade man inte mycket nytta av. En padda med Google maps och satellitbildsvisningvar det bästa kombinerat med Pernilla som utkik på fördäck. Överallt fanns det korallhuvuden, sk bommies, som kunde ligga i vattenbrynet eller strax under. De syntes väl om solen var bakom en och stod högt på himlen. Med andra solvinklar kunde de vara knepiga att se. Värst var de som låg ca en meter under vattenytan. En sån ville man inte gå på med rodret. Reservdelar till roder var inget man lätt kunde få tag på. Men vi tog det lugnt i tre-fyra knop och till slut var vi framme vid byn. Vi fyllde på förråden då det fanns en liten “handelsträdgård” som sålde alla möjliga färska grönsaker som plockades direkt från landet när vi pekade på vad vi ville ha. Pak choi i mängder, tomater, papaya, paprika mm fanns att tillgå. Men ägg var hårdvaluta och svårt att få tag i.

Nästa dag, 7 juli, gick vi ut genom passet 6.30 på morgonen och satte kurs mot Fakarava, en annan atoll på sydvästra sidan av Tuamotus.

Nästa dag vid kl 11 var vi framme vid Fakaravas norra pass. Ett stort och brett pass och beskrivningen sa att det kunde vara besvärliga vågor vid starkt ström och vind mot strömmen. Strömmen var ganska stark, ca 5 knop, men vinden var svag så vi gick igenom utan några problem. På Fakarava fanns en lite större by med två mataffärer och en massa pärlbutiker. Den stora grejen på atollerna i Tuamotus är pärlodling. Svarta pärlor. Det finns en otal mängd pärlfarmer. Det fanns även skola, flygplats, riktig kaj i hamnen mm moderniteter. Vi träffade på båten Lyra med Cecilia och Leo som vi träffat på Martinique. De har en aktiv Youtube kanal som kan vara värd att kolla på. De verkade lika socialt törstiga som vi så det blev sundowner på Lyra redan första kvällen. Nästa dag skulle vi se på pärlor. Pernilla köpte ett halsband efter mycket å ena sidan å andra sidan. Vilken typ var svårt att välja. Men det blev till slut ett litet enkelt halsband. Vi var på en pärlfarm och tittade på hur de odlade. De placerar försiktigt en liten plastkula i ostronet som de sen lägger i burar i vattnet. Sen får de ligga där 1-2 år innan man “skördar” pärlan.

Efter några dagar på norra delen av Fakarava gick vi ner till det södra passet som var känt för “the wall of sharks” och ett av världens bästa dykställen om man gillar hajar. Mycket hajar. Nu snorklade vi i vattenytan och lät oss driva med strömmen genom passet. De flesta hajarna var på djupare vatten men en och annan cirklade runt oss.

Det blev 2 dagar vid Fakaravas södra pass innan vi gav oss av vidare och lämnade Tuamotus. Vi satte nu kurs mot Tahiti och “storstan” Papeete.