Väl framme i Hampton var det en massa aktiviteter organiserada av Salty Dawg som vi skrev om i förra bloggen. 1 november var planerad avresedag men vi hade nästan daglinga uppdateringar av vädret med Chris Parker som är meteorolog och har ett företag som ger råd till seglare ang vädret. Han är specialiserad på Carribean Sea och västra atlanten. Vädret var inte optimalt så starten blev uppskjuten till 4 november. Mest för att man skulle få en behaglig resa genom golfströmmen. Man vill inte a ha vinden mot strömmen för då kan vågorna bli brutalt stora. Planen var att gå söderut från Hampton till Cape Hatteras och där styra vinkelrätt mot golfströmmen. Där är golfströmmen som smalast, ca 40 nm, men samtidigt starkast. Så samtidigt som vi störde rakt sydost förflyttades vi med ca 4 knop sidleds och hamnade norrut när vi lämnade goldströmmen. Det tog ca 6 timmar att komma igenom och vågorna var inget att tala om. Den nordliga vinden hade lagt sig. Väl ute ur strömmen styrde vi nästa rakt söderut för att undgå ett kraftigt vindområde. Men till kvällen den 5 nov var det över oss. 30 knop stadigt och 40 knop i byarna. Dvs stadigt 15 m/s och 20 m/s i byarna. Vågorna byggde snabbt upp och blev mellan 5 och 7 m höga. Dessutom kolsvart efter kl 6 på kvällen. Lite läskigt var det så här i början på passagen.
Vi kom igenom natten utan missöden och det lugnade sig frampå nästa dag. Det lugnade sig så mycket att vi fick stötta med motor. Torsdag och fredag var ganska händelselösa. På lördagen började vi närma oss Bermuda och när vi rundade södra udden tilltog vinden samtidigt som det mörknade. Vi hade 4 timmar ganska hård bidevind upp till St George. Vi gick in genom ”the cut” och kom in till en helt skyddad lagun och ankrade. Jätteskönt efter de första fyra dygnen på öppet hav.
Vi hade tre fina dygn på Bermuda och utforskade ön lite grann. Vi var på den berömda ”rosa” stranden med rosa sand. Såvärst rosa var den dock inte. Men fantatstiska färger i vattnet.
Innan vi gav oss iväg var det skattefri tankning. För detta ordnade de Salty Dawg:are som varit på Bermuda tidigare en specialbeställd tankbil som kom till en kaj. Sen skulle vi båtar komma en efter en i ett förutbestämt schema och tanke. Det skulle gå smidigt och tidseffektivt och det gjorde det också.
Här ligger vi och väntar på vår tur.
Dags för avfärd igen. Vi startade på morgonen den 5 nov. Väderutsikterna var goda med lite för lite vind bitvis. Vi fortsatte sydost för att komma tillräckligt ostvart när passadvindarna började. Från Hampton till Bermuda var det ca 600 nm, nu hade vi 1000 nm att avverka. Dagarna gick och det blev varmare oach varmare ju mer söderut vi kom. Vi fick bitvis gå för motor och nu kom även de första ”squallen”. Regnbyar med mycket vind och kraftigt regn. Man kunde se dem på långt håll men de var snabbt över. Vid ett tillfälle med lite vind testade vi vår gennaker för första gången. Pernilla är inte så förtjust i den för den är alldeles för amerikansk tycker hon. Hon vill att den skall vara gul och blå!
Sen till slut en morgon siktade vi Barbuda och då var det inte så långt kvar. Senare samma dag gled vi in i Falmouth Harbor på Antigua.
Nu hade vi gjort vår första riktiga ”passage”. Totalt ca 1600 nm. Inte riktigt lika långt som över atlanten men ca 2/3 delar och lite besvärligare vindar på den första delen till Bermuda, än de har över atlanten då det seglar mest downwind.
Så himla kul att läsa om er resa. Kram på er 🥰