Efter ca en vecka i Annapolis blev vi lite rastlösa och seglade till en liten ort, Rock Hall, på Chesapeake Bays östra strand. Ganska mycket off season men skönt väder. I hamnen var det grunt med smala rännor så några sekunders ouppmärksamhet hos skepparen så stod vi på grund. Vi är grundgående så Claes hoppade i och vattnet gick ungefär till naveln. Sand på botten. Vid stod inte på hårt så Claes kunde putta på sidan av båten och komma loss så vi kunde backa ut från det grunda området. Fördel med grundgående båt!
Efter en natt i Rock Hall gick vi vidare mot Baltimore. Passerade en viss trasig bro .
Baltimore var inte mycket att hänga i julgranen. Det blev en sushi restaurant första kvällen. Vädret och ankringen var toppen med både båttillbehöraffär och mataffär 100 m från dingy docken. Alltså en speciell brygga för dingen. Men pga av ett miljöprojekt där man muddrade i närheten låg det hela tiden en viss odör av lera och avfallstipp över hela ankringshamnen. Intensiteten varierade med hur vinden låg på. Pernillas vars nos är mycket känslig, tyckte att här kan vi inte stanna. Baltimore ligger bara en timme från Washington DC så vi tog bussen dit och var turister för en dag. Vi tittade på Smithsonian National Air and Space Museum som är riktigt sevärt. Gratis är det dessutom.
Efter lite rymd och flyg promenerade vi ner mot Washington Monument och kom så småningom fram till Vita huset. Ingen Trump syntes till och tur var väl det för Pernilla hade nog haft svårt att hålla inne med sina åsikter. Efter några timmars turistande tyckte vi det räckte och tog tåget tillbaks. Det gick betydligt snabbare än buss. En rejäl promenad tillbaks till båten gjorde att vi landade på ungefär 22 000 steg den dan. Välbehövligt då det andra dagar knappt blir 1000 steg.
Efter Baltimore tog vi oss tillbaka till Annapolis för nu började det närma sig Annapolis Sailboat Show. Tyvärr åkte vi på dunderförkylnigar bägge två, Covid Nouvelle månne? Den 9 oktober närmade sig vilket var öppningsdagen för mässan. Fortfarande snoriga och hostiga vandrade vi runt på en mycket trevlig och stor flytande segelbåtsmässa. Vi köpte tampar för åtskilliga tusenlappar till vårt nya Parasailor segel och lite annat smått och gott.
Massor av båtar, stora katamaranschabrak med all tänkbara nödvändigheter för ett bekvämt liv på sjön. Katamaraner var i majoritet och man kan förstå det. Det är bekvämt, stora inombordsytor med tex tvättstuga, lutar inte och grundgående. USAs östkust är förvånansvärt grund och många bra ankringsvikar är grunda. Dessutom är grundgående en stor fördel både i Bahamas och Västindien.
Men det fanns många andra fina segelbåtar också och man ser mycket mer klassiska segelbåtar än i Europa. Både motorbåtar och segelbåtar.
EFter mässan blev det några dagar med båtmek. Nya hydrogeneratorn skulle monteras, ny inverter (220 Volt) och lite annat skulle hinnas med. Omprogrammering av VHFens MMSI nummer visade sig omöjligt att få gjort lokalt så vi fick köpa en ny. Amazon har allt, levererar snabbt och är en reservdelstörstande långseglares bästa vän.
I Annapolis blev vi bordade av polisen. Eller rättare sagt CBP, Customs and Border Protection. De hade sett oss röra oss mellan olika städer, Annapolis och Baltimore utan att rapportera. Det hade vi missat trots att vi hade ett cruisng permit. Eftersom vi är svenskflaggade krävdes fullt pådrag med flera poliser beväpnade från topp till tå och en knarkhund. Det hela löste sig och de gav sig av efter 10 minuters uppläxning av kaptenen.
Efter ytterligare någon vecka blev vi rastlösa och gav oss iväg, denna gång till en flod, Chester River och en stad som heter Chestertown. Tog två dagar dit och visade sig vara en riktigt mysig gammal amerikansk stad. Vi låg där i tre nätter. Sen bar det tillbaks till Annapolis för att ta emot våra vänner Magnus och Cilla som skall vara besättning, crew, under passagen ner till Antigua.
Vi hyrde en bil, passade på att bunkra rejält med mat, och åkte sedan och hämtade dem på Washington Dulles flygplats på kvällen.
Kul med lite sällskap och vi gav oss iväg redan nästa dag för att hinna ned till Hampton och Salty Dawg aktiviteterna den 24 oktober. Nu har vi lagat mat för att ha färdigt vid dåligt väder, deltagit i en massa roliga och nyttiga aktiviteter. Mycket information av väldigt erfarna seglare. På kvällarna har det varit middagar, ölträffar mm och vi har gjort många nya trevliga bekanskaper. Både amerikaner och europeer, främst holländare. Salty Dawg Sailing Association är en helt ideell förening som är mycket proffsig och välstrukturerad. Vi imponeras av hur mycket de gör, har koll på och lagt upp det för att underlätta för oss rallydeltagare. Vi betalar ca 5000 kr för att vara med till skillnad från ARC (Atlantic Rally for cruisers) som kostar nära 10 gånger så mycket. Förvisso lite längre och än mer organisation, men ändå. Nu är det avresa imorgon bitti och vi är alla lite spända inför vad som komma skall. Första skall vi fram till golfströmmen, gå in i den vid rätt tidpunkt för att få gynsamma vindförhållanden. Om det blåser mot strömmen blir det snabbt mycket stora vågor. Sen skall vi igenom den utan att glida för långt norrut och sen styr vi sydöst. Golfströmmen är mycket kraftig utanför North Carolina och sätter ca 4 knop nordöst.
Nästa inlägg är vi i västindien. Skall bli skönt med lite varmare klimat och ett liv i badbyxor då hösten kommit södra Virginia.
